Att bekämpa jätteloka kräver försiktighet, och arbetet behöver börja innan växten hinner sätta frö. Växtsaften kan tillsammans med solljus orsaka kraftiga hudskador, så hud och ögon behöver skyddas. Hur arbetet görs beror på hur många plantor det finns och var de växer.

 

Hallbloms hjälper privatpersoner, företag och fastighetsägare med bekämpning av jätteloka och andra invasiva arter i Uppsala med omnejd. Ring 018 13 99 50 eller mejla info@hallbloms.com för rådgivning och offert. 

Börja innan jättelokan sätter frö

Det är lättare att begränsa spridningen om arbetet börjar tidigt, innan plantan hinner blomma och bilda frön. Finns det redan blommande stjälkar behöver de tas om hand försiktigt, så att fröna inte sprids till nya platser.

 

Nya plantor kan komma upp efter den första bekämpningen, så området behöver kontrolleras igen under säsongen. Ta bort dem innan de hinner blomma och bilda nya frön.

Så känner du igen jätteloka

Jättelokan kan bli flera meter hög och känns ofta igen på den kraftiga stjälken, de stora flikiga bladen och de breda klasarna med vita blommor. Stjälken har ofta röda eller lila fläckar, men utseendet kan variera beroende på hur långt plantan har hunnit växa. 

Växten kan förväxlas med andra lokor och några inhemska arter. Är du osäker är det bättre att inte röra plantan innan den har identifierats, eftersom jättelokans växtsaft kan skada huden i solljus. I vår guide om invasiva växter i trädgården kan du läsa mer om vad som kännetecknar invasiva arter och hur de bör hanteras. 

Skydda hud och ögon innan arbetet börjar

Jättelokans växtsaft kan ge brännskadeliknande hudskador om huden sedan utsätts för solljus. Inför arbetet behöver huden täckas med vattentäta kläder och gummihandskar, samtidigt som ögonen skyddas med skyddsglasögon. Var extra försiktig när stjälkar kapas eller redskap används, eftersom saften kan stänka. Läs mer i Naturvårdsverkets råd om säker hantering av jätteloka.

 

Får du växtsaft på huden ska den tvättas bort direkt med tvål och vatten, och området behöver skyddas mot solen. Kommer saften i ögonen ska de genast sköljas med vatten. 

Hos Giftinformationscentralen hittar du råd vid kontakt med jätteloka.

 

Så bekämpas enstaka plantor och större områden

 

Enstaka plantor kan grävas upp eller rotkapas, vilket innebär att roten skärs av under markytan. Om jättelokan täcker ett större område kan plantorna i stället behöva kapas flera gånger under säsongen, innan de hinner blomma och bilda frön. På större ytor eller där marken är svår att gräva i kan täckning med markduk vara ett alternativ.

 

Vad som passar bäst beror på hur många plantor det finns, hur stora de är och hur platsen ser ut. Det viktiga är att jättelokan inte hinner sätta frö under tiden den tas bort.

Ta hand om växtdelarna utan att sprida frön

Blommor och fröställningar behöver hanteras extra försiktigt, eftersom fröna kan fortsätta mogna även efter att stjälken har kapats. Lägg delarna direkt i väl förslutna säckar och undvik att blanda dem med vanligt trädgårdsavfall eller kompost. Rengör också redskap, skor och annan utrustning innan platsen lämnas, så att frön eller växtdelar inte följer med vidare. 

 

I Uppsala ska invasiva växtarter lämnas i slutna förpackningar på återvinningscentralen. Berätta för personalen vad säckarna innehåller, så att materialet inte hamnar bland vanligt trädgårdsavfall. Läs mer hos Uppsala Vatten om hur invasiva växtarter ska lämnas.

Håll uppsikt över området kommande år

 

Även när alla synliga plantor är borta kan frön finnas kvar i marken och börja gro senare. Gå igenom området flera gånger under växtsäsongen och ta bort nya plantor innan de hinner blomma.

 

Efter hand brukar färre plantor komma upp, men kontrollen behöver fortsätta tills platsen inte längre visar tecken på ny tillväxt. Det kan ta flera år, beroende på hur länge jättelokan har funnits där och hur mycket frö som redan hunnit spridas. 

Ansvar på egen och kommunal mark

Jätteloka finns med på EU:s lista över invasiva arter, och den som äger marken ansvarar för att ta bort växten och hindra att den sprider sig vidare. Växer den på din tomt eller fastighet behöver du alltså se till att den bekämpas där.

Finns plantorna på kommunens mark är det Uppsala kommun som ansvarar för arbetet. Kommunen håller reda på var jättelokan växer genom egna kontroller och tips från allmänheten. Läs mer hos Uppsala kommun om jätteloka på kommunal mark.

När det är bättre att ta hjälp

Om jättelokan har spridit sig över ett större område eller växer nära platser där människor rör sig kan den vara svår att hantera säkert på egen hand. Tät växtlighet, ojämn mark och osäkerhet kring hur växtdelarna ska tas om hand kan också göra arbetet svårare.

 

Vi kan bedöma området, utföra bekämpningen och ta hand om växtdelarna på rätt sätt. Arbetet anpassas efter hur mycket jätteloka som finns och var den växer, och området kan följas upp under kommande säsonger. Läs mer om vår hjälp med bekämpning av invasiva arter.

Hjälp med bekämpning av jätteloka i Uppsala

Jätteloka behöver tas bort försiktigt och området följas upp under flera säsonger. Hallbloms hjälper privatpersoner, företag och fastighetsägare i Uppsala med omnejd att bekämpa växten, hantera materialet och följa upp området efteråt. 

 

Ring 018 13 99 50 eller mejla info@hallbloms.com för rådgivning och offert. Du kan också skicka en offertförfrågan via hemsidan.

 

Vanliga frågor

Hur länge kan nya plantor komma upp efter bekämpningen?

Jättelokans frön kan ligga kvar i marken och gro flera år senare. Naturvårdsverket anger att frön kan överleva i upp till sju år, även om de flesta har grott eller dött redan efter de första åren. Området behöver därför följas tills inga nya plantor visar sig. 

Får jag ta bort jätteloka på någon annans mark?

Nej, du behöver markägarens tillstånd innan du bekämpar jätteloka på mark som du inte själv äger eller har nyttjanderätt till. Växer plantorna på kommunal mark i Uppsala kan du i stället anmäla platsen till kommunen. 

Kan man använda röjsåg eller grästrimmer?

Roterande redskap kan få växtsaften att spridas som små stänk i luften. De är därför olämpliga vid bekämpning av jätteloka, särskilt utan heltäckande och vattentät skyddsutrustning. Ett arbetssätt som minskar risken för stänk är säkrare.